För några veckor sedan träffade jag en kille som berättade delar av sin historia för mig. Han kom från den fundamentalistiska diktaturen Iran där han hade levt med sin familj, studerat och tillsammans med sin pappa arbetat aktivt för demokrati. I samband med en demonstration utanför universitetet i Teheran blir han svårt misshandlad och den överhängande hotbilden mot familjen tvingade fram ett beslut om att lämna landet.
Det är inte lätt att fly. In i Europa är det näst intill omöjligt utan att ta hjälp av flyktingsmugglare. Det kostar pengar och familjen hade till en början bara råd att skicka en familjemedlem. 19 år gammal fick denne iranske kille lägga sig i en lastbil och hoppas att han skulle komma fram till Europa och att hans familj, fortfarande i Iran, skulle hinna få ihop pengar innan de utsattes för övergrepp. Efter en smutsig och hungrig resa kom killen fram. Det gjorde även hans familj, efter att de sålt huset och fått rådet att ta hjälp av en flyktingsmugglare.
Idag råder väpnad konflikt i Somalia, delar av Irak och Afghanistan är ur säkerhetssynpunkt omöjliga att leva ett humant liv i. Människor i dessa delar av världen flyr våld och krig, den iranske killen och hans familj flydde politiskt förtryck. Vi måste ställa oss frågan vilken roll vi vill ha i mottagandet av dessa människor. Sverigedemokraternas bidrag till förslagslådan är att hjälpa flyktingar i krisområdenas närhet och lösa konflikterna, för att förhindra en massinvandring till Sverige (Invandringspolitiskt program, antaget 19/5-07). Lösningar på konflikter i odemokratiska, korrupta länder är ingenting som paritet presenterat. Inte heller verkar partiet medvetet om att den övergripande majoriteten flyktingar i dagsläget flyr till sina närområden. Endast en bråkdel av flyktingarna lyckas ta sig ända till Norden; en massinvandring av flyktingar till Sverige existerar alltså inte.
Men, det är inte det viktiga i frågan. Kontentan i Sverigedemokraternas förslag är; i krissituationer där människor omöjligt kan leva, är ändå svenskarnas intresse av att inte påverkas, det som väger tyngst. Denna fullständigt osolidariska syn är Sverigedemokraternas värdegrund och det är någonting vi måste komma ihåg.
Jenny Bedin, Upptakt
Erica
17 november, 2009
Är ju väldigt solidariskt av SD att vilja lösa konflikterna i mellanöstern – vem ville inte ha fred på jorden när man va liten?
Är en stor upgift de tar på sig om de kommer in i riksdagen. Hade förespråkat lite mer konkreta förslag från deras sida, men SD är kanske rädda för att det skulle avslöja deras värdegrund för väl.
/Erica Nilsson
Anonymous
18 november, 2009
Jag ska skicka ett mail till dem och fråga hur de har tänkt lösa konflikterna!
/Jenny
Erica
18 november, 2009
Vore väldigt intressant faktiskt. Kanske kan be dem svara på bloggen.
/Erica
Anonymous
19 november, 2009
Bra skrivet. Givetvis kommer SD inte kunna presentera några vidare förslag på hur konflikterna ska lösas, för folk som har den kompetensen är helt enkelt (nästan?) aldrig Sverigedemokrater.
Anonymous
20 november, 2009
Som vanligt har SD mycket förslag på vad som de tycker ska göras, men som vanligt aldrig riktigt hur de förslagen ska utföras.
Mycket bra skrivet.
Jenny
22 november, 2009
Precis! Det är ur en väldigt stark värdegrund som förslagen kommer och ofta finns det, enligt mig, inte så mycket mer eftertanke än så. Men det är också just därför som Sd måste pressas på hur de konkret har tänkt genomföra politiken om de fick chansen.
Tack för era kommentarer!