Går islam att kombinera med västerländsk demokrati?

Posted on 11 mars, 2010

2


Gästinlägg från Karin Broberg:

Det här inlägget startade som en diskussion på Upptakts facebook-sida. Frågan som ställdes var huruvida islam går att kombinera med västerländsk demokrati. Det blev snabbt tydligt att svaret beror på hur man tolkar frågan.

För mig var det självklara svaret att islam inte går att kombinera med västerländsk demokrati. Innan ni nu börjar skriva upprörda kommentarer, låt mig utveckla min tanke. Jag anser också att varken kristendom, hinduism, sikhism eller någon annan religion går att kombinera med västerländsk demokrati. Anledningen är helt enkelt att en av grundpelarna inom det som vi kan kalla västerländsk demokrati är separationen mellan kyrka och stat. Det är något vi ärvt från upplysningstiden, då filosofer, aktivister och politiker allt mer började inse problemen i att ha en stat och en byråkrati som är beroende av vad en eller ett fåtal religiösa ledare anser vara moraliskt korrekt. I upplysningstidens Europa handlade problematiken i första hand om den kristna kyrkan, som under denna tid förbehöll sig rätten att döma och bedöma människor utifrån religiösa regler, och samtidigt tillskansade sig en mängd fördelar, rikedomar och politisk makt. Samma sak har skett i princip inom alla religioner, i alla delar av världen under en eller annan tidpunkt.

USA kan vara ett intressant exempel att diskutera, eftersom landet var en av de första länderna att i sin konstitution poängtera separationen mellan kyrka och stat – samtidigt som vi idag ser vilken enorm plats kristendomen tillåts ta inom amerikansk politik. Amerikanska skolbarn svär fortfarande en trohetsed till gud, religiösa lobbygrupper spelar en enorm roll inom både inrikes- och utrikespolitik, och det är än idag helt otänkbart med en uttalad ateist i Vita Huset eller senaten. Även i Europa och Sverige finns starka krafter som kräver att den ”kristna värdegrunden” ska ges mer tyngd i politiken. Den som vill kan naturligtvis hitta fler exempel. Buddhismen, som i väst ofta förknippas med tolerans och fromma munkar, har till exempel spelat en central roll i den våldsamma politiska konflikten på Sri Lanka.

Att framställa det som att dessa slitningar mellan religion och politik bara är relevanta inom islam är alltså en grov förenkling. Min poäng är helt enkelt att den här problematiken finns i alla länder, och det är något man måste uppmärksamma om man strävar efter att uppnå ett demokratiskt ideal. Demokrati handlar om att behandla människor rättvist oavsett vilken grupp de tillhör, och så fort det politiska systemet börjar upphöja en religion som viktigare än någon annan så har man tagit ett steg bort från detta ideal. Om man vill uppnå ett samhälle präglat av demokrati, religionsfrihet och tolerans, så är lösningen inte att särskilja islam eller muslimer som särskilt antidemokratiska, utan att fokusera på att bygga upp en stark mur mellan den privata religionsutövningen och den politiska makten.

”The legitimate powers of government extend to only such acts as are injurious to others. But it does me no injury for my neighbor to say that there are twenty gods, or no God.”

– Thomas Jefferson

/Karin Broberg

Annonser