Guilty on arrival

Posted on 18 juli, 2010

4


De flesta vet vid det här laget att ett främlingsfientligt parti som heter Sverigedemokraterna siktar mot riksdagen. De flesta vet också att partiet inte vill ha en integrationspolitik, utan förespråkar en assimileringspolitik där anpassning uteslutande sker från ett håll. Vad exakt detta skulle innebära om förslaget skulle realiseras vet ingen, inte ens Sverigedemokraterna själva, av intervjuer och debatter att döma. Medan de stora partierna har ägnat ytterst lite uppmärksamhet åt integrationsfrågorna under valrörelsen, kommer en och annan högljudd röst från partiernas sidonätverk.”Folkpartiet borde kräva att kriminella invandrare utvisas”, skriver Philip Wendahl, förbundssekreterare i Liberal Mångfald i en debattartikel i Expressen.

Denna artikel har gjort Wendahl populär i den Sverigedemokratiska bloggosfären, och för en gångs skull kan Upptakt hålla med om något som representanter för detta främlingsfientliga parti påstår; nämligen att Wendahl låter som en Sverigedemokrat och inte som en liberal. Wendahls förslag är dumdristigt inte bara för att han frångår den liberala ideologin i sitt förslag att rangordna medborgarskap genom att inskränka invandrares civila rättigheter, det är dumdristigt eftersom det tar sin utgångspunkt i en fördom om invandrares avsikter. Varför skall hårdhandskarna tas fram så fort?

Låt oss se till situationens fakta istället. Svenska för invandrare (sfi) har funnits i 50 år men Sveriges första utbildning för sfi-lärare kommer inte dra igång förrän till hösten. Samhällsinformation till nyanlända blev först 2007 ett fristående ämne från sfi, för att öka tydligheten och erbjuda informationen på invandrares modersmål. Många kommuner har ganska nystartade verksamheter men det finns många eldsjälar som jobbar med detta, och som faktiskt gör något konstruktivt för att invandrares möte med Sverige och svenskfödda, och vice versa, skall bli fruktbart och inte föraktfullt.

Ett förslag från alliansens håll, om en relativt samstämmig samhällsorientering över landet, som ska innehålla information om grundlagstadgade värden, välfärdsstatens funktioner och vardagsliv är högst rimligt, även om detaljerna alltid kan diskuteras. I grova drag är förslaget mycket likt avsnittet om samhällsinformation i den socialdemokratiska regeringens proposition från 1997.

I Danmark skall invandrare från länder utanför EU i sin ansökan om uppehållstillstånd skriva under ett kontrakt där han eller hon instämmer med påståenden som att Danmark tar avstånd från terrorism, att man inte slår sin maka/e och att man vet att det i Danmark är förbjudet att omskära flickor. När individen efter att ha vistats fyra år i Danmark tillåts ansöka om permanent uppehållstillstånd måste den uppfylla en lista med totalt 70 poäng för att vara behörig. Utöver danskunskaper, ingår här att invandraren inte ska ha mottagit socialbidrag de senaste tre åren och att han eller hon inte begått något allvarligt brott.

Invandringspolitiken i Danmark utgår från ett synsätt att invandraren är skyldig till att ”missköta sig” redan innan han eller hon fått en chans, ett synsätt som går rakt emot västvärldens rättsliga principer. Till skillnad från Wendahl som framhåller Danmark som ett föredömligt exempel, bör vi vara stolta över att Sverige inte har låtit fördomar ta politiken till fånga liksom vårt grannland gjort.

Varför diskuterar inte opposition och ledning den viktiga frågan om hur vi kan förbättra mottagningen av invandrare utan tvingande kontrakt? Troligtvis eftersom det inte existerar samma polemik i denna fråga som exempelvis den rörande försäkringskassan. En verklig diskussion om integrationsförslag har inga utsikter att bli en valfråga eftersom allmänheten är allt för sensationslysten. Därför hoppar Wendahl på ett populistiskt och anti-liberalt förslag som faller Sverigedemokrater i smaken. Och tungviktarna, sossarna och moderaterna, tar knappt i frågan med tång.

/Sara & Jenny

Upptakt

Annonser