Det säkra före det osäkra

Posted on 3 november, 2010

1


Det finns inte tillräckligt kompetenta kvinnor för uppdraget och vi skulle gärna ha en invandrare i vår styrelse, men vi har svårt att hitta någon intresserad. Mångfald är viktigt, men vi har så mycket att göra att vi omöjligt hinner med att arbeta med ytterligare en fråga. Och visst är det bra att ha med olika människor, men man måste faktiskt tänka på att det ska fungera med kemin i gruppen som ska arbeta ihop.


Det finns ett oräkneligt antal argument eller förklaringar till varför styrelser, organisationer och vänskapskretsar är homogena. Offentligt pratar man gärna om att detta är ett problem, framförallt politiska partier är väldigt duktiga på att prata om att unga och invandrare måste få bättre förutsättningar att få jobb, att kvinnor måste få lättare att klättra mot chefsposter. Men hur ser det egentligen ut i den egna organisationen? Eller, är det ens ett problem att vi automatiskt dras till personer vi uppfattar som lika oss själva?

Jag och min sambo har som tradition att diskutera jämställdhet och genus när den ene diskar och den andra torkar disken. Vi kommer alltid fram till samma sak – jämställdheten går framåt! Det är med vår generation som det vänder! Vi ser på oss och våra vänner att det finns en gemensam strävan från båda i förhållandet om att leva jämställt och man lyckas därför fördela hushållsarbetet relativt lika. Båda arbetar, båda vill ta ansvar för barnet och vara föräldralediga. Vi missar dock en högst relevant aspekt; i gruppen vi utgår ifrån när vi uttalar oss om jämställdhetens framgång är alla akademiker. Det är också därför vi blir chockade när vi träffar vänner som inte ingår i vår ”bubbla” och direkt upplever en krock i perspektiv och levnadssätt.

Detta är problemet med homogena grupper. Att man skapar sig en bild av sin omvärld som saknar perspektiv, viktiga erfarenheter och alternativa sätt att tänka. Det är ett problem i en politisk förvaltning i Göteborg, likväl som i en forskargrupp på Chalmers eller en aktivistgrupp i en ideell förening. Men det är ju definitivt lättast så. Det är lättast för mig och min sambo att hålla oss i vår homogena akademikerbubbla, där vi har ungefär samma perspektiv. Det är lättast för förvaltningen i Göteborg som har sina sätt att arbeta att slippa få det ifrågasatt av en ny person som är van vid att arbeta på ett helt annat sätt. Och för politikerna som tycker det är rätt gôtt att kunna få hockeybiljetter under bordet till familjen är det antagligen ganska långt borta att arbeta för att släppa in nya perspektiv.

Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Vi vet inte hur det skulle se ut ifall integrationsarbetet i kommunerna leddes av personer som själva invandrat. Om det skulle ställas nya krav på organisationen, krav på nya sätt att arbeta och kanske till och med krav på att målen för verksamheten skulle omformuleras.  Det känns smidigast att ta det säkra före det osäkra och lägga ut en annons för nästkommande tjänst om att man måste ha socionomutbildning, en flerårig erfarenhet av kommunalt arbete och en vana att tillämpa Göteborgs stads gemensamma verktyg. Då vet man i alla fall vad man får.

Jenny Bedin

Upptakt

Annonser
Posted in: Uncategorized